För tredje året anordnade Stockholms stadsbibliotek den 26 november 2013 DebutbarSerier, där sex svenska serieskapare fick presentera sig och sina verk. Utfrågare var Patrik Schylström och Alice Thorburn från Stadsbiblioteket. Årets serieboksdebutanter var:
Malin Svedjeholm (“Plåstra”)
Hanna Gustavsson (“Nattbarn”)
Malinda Lindmark (“Trans:it”)
Lisa Ewald (“Allt kommer bli bra”)
Frida Ulvegren (“Fridas resor”)
Lisa Medin (“Medley vol 1 – En ny våg”)
Humanoids, publishers of Jodorowsky, have commented on this year’s Adamson award on their website:
Årets Adamson-statyetter utdelades fredagen den 27 september på bokmässan i Göteborg av Sture Hegerfors, Stig H Wiklund, Pidde Andersson och Johanna Koljonen.
Prismotiveringar:
Svenska Serieakademin har beslutat att tilldela Sara Granér 2013 års svenska Adamsonstatyett.
Sara Granér är en egensinnig artist. Framför allt får hon priset för att hon håller ögon och öron öppna för språkets möjligheter. Hennes språkliga eskapader är ofta lika svarta, absurda, bisarra och stilsäkert tramsiga som hennes tecknade djur/människo- gestalter.
Granér måste vara en av Sveriges främsta verktitelskapare, få kan konkurrera med henne härvidlag. Hennes rosade debutalbum 2008 hette ”Det är bara lite aids”, 2012 kom albumet ”All I want for Christmas is planekonomi”. Säg det svenska skön- eller facklitterära verk, musikaliska verk eller bildande konstverk som titelmässigt kan ta upp striden med dem!
Svenska Serieakademin har beslutat att tilldela den chilensk-franske multikonstnären och legenden Alejandro Jodorowsky 2013 års internationella Adamsonstatyett.
Alejandro Jodorowsky har sedan 1940-talet varit verksam som författare, poet, tecknare, skådespelare, film- och teaterregissör, musikkompositör, serieskapare, cirkusclown och andlig guru. Han är mannen bakom filmklassiker som “El Topo” (1970) och “The Holy Mountain” (1973), och som serieskapare har han samarbetat med bland andra argentinaren Juan Giménez, serben Zoran Janjetov, italienaren Milo Manara, den franske, före detta Fantomentecknaren Georges Bess och framför allt med den lika legendariske Moebius, alias Jean Giraud, med vilken han skapat den episka sviten om “Inkalen”.
Jodorowskys gränsöverskridande konstnärskap är både sinnesutvidgande och kulturutvidgande, det är fantastiskt, fantasifullt, provocerande, mästerligt.
Jonas Anderson visar att en person kan göra skillnad. 2008 startade han Albumförlaget och är praktiskt taget den ende svenske förläggaren av högklassiga fransk-belgiska serier – en kulturgärning. Bland hans titlar hittar man den gamle tecknade västernhjälten Lucky Luke men också författarnamn som Alejandro Jodorowsky, årets internationelle Adamsonstatyettpristagare.
Fabian Göranson är en av dessa modiga förläggare av svenska serier. På Kolik förlag, grundat 2005, har han och hans medförläggare Josefin Svenske lanserat och publicerat serieskapare som Kim W. Andersson, Nanna Johansson och teamet Johanna Koljonen/Nina von Rüdiger. Även hans eget mycket uppmärksammade och beundrade album ”August Strindbergs Inferno” (2010) utkom på Kolik förlag.
Adamson-statyetten
Sereiakademins traditionella Adamsonutdelning äger rum på fredag på Bokmässan i Göteborg:
Molnets scen, plan 2, G-hallen
14:00-14:30 Adamson – Svenska Serieakademins stora prisutdelning. Adamsonstatyetter till en internationell och en svensk serieskapare. Samt diplom till trägna arbetare i de svenska seriernas örtagård.
Välkomna!
In June 2013 the Swedish Academy of Comic Art was invited to visit the Swedish Comics Archive in Lund. The purpose of the archive, hosted in the gigantic archive building of Arkivcentrum Syd just outside the city of Lund, is to document, preserve and spread the history of comics in Sweden. It was founded by Seriefrämjandet, a society of Swedish comics professionals and fans, in 2003 and is funded by government grants. Today the collection covers over 220 meters of shelf and contains original comic art, comic books, newspaper clippings about comics, letters and more.
The tour of the archive was guided by its director Thomas Storn, who as well is a member of the Academy.
av Pidde Andersson
När jag var i sjuårsåldern lånade jag seriealbumet “Comics – Den stora serieboken” volym 7 på biblioteket. I detta fanns en episod med Rick O’Shay av Stan Lynde. Jag minns att jag tyckte att serien var tuff – men samtidigt lite konstig. Historien börjar med att någon skjuter ihjäl Rick O’Shay! Jag begrep aldrig hur det hela hängde ihop. Jag har inte läst om serien sedan dess och nu har jag undrat i snart fyrtio år.
Ungefär ett år senare upptäckte jag serietidningen Fantomen, som jag började köpa regelbundet, och här fanns ju Rick O’Shay som biserie. Till en början hoppade jag ofta över serien – reproduktionen var ofta under all kritik; många linjer försvann i trycket, och den var av någon anledning försedd med fyrkantiga pratbubblor med satt text. Det såg inte så inbjudande ut.
Efter ett par år lärde jag mig att uppskatta Rick O’Shay, som tydligen var väldigt populär bland Fantomens läsare. Framför allt gillade jag de nyare avsnitten, de hade läckra tuschlinjer och berättade traditionella westernhistorier.
Tidiga Rick O’Shay
Rick O’Shay dök upp första gången 1958, då var det en renodlad humorserie som utspelade sig i modern tid; Rick var sheriff i den lilla staden Conniption. Efter ett par år förflyttades dock serien tillbaka till 1800-talet och vilda västern, snart förändrades även figurernas utseenden och de blev aningen mer realistiska. Rick och hans vapendragare, revolvermannen Hipshot Percussion, upplevde längre äventyr i den dagliga strippen, medan söndagserien bestod av avslutade, humoristiska avsnitt. Ibland blev serien besynnerligt religiös, det tyckte jag redan som barn och ännu mer nu. Vem kan väl glömma episoden där Hipshot rider iväg på julafton, tittar upp mot stjärnhimlen och säger “Happy birthday, boss!”? Ah, dessa hällörade amerikaner.
Stan Lynde lämnade Rick O’Shay 1977 efter att ha bråkat med sitt syndikat. Filmkritikern Marian Dern (som var gift med legendariske Chuck Jones!) tog över manusförfattandet, medan teckningsjobbet oväntat gick till Alfredo Alcala, som sedan ersattes av Mel Keefer. Det skrevs och bråkades en hel del om detta i Fantomen på sin tid.
Stan Lyndes nya serie efter Rick O’Shay hette Latigo – och den tyckte jag faktiskt bättre om än föregångaren – trots att äventyren om Latigo Cantrell, som vuxit upp i en indianstam, var betydligt mer traditionell och inte särdeles originell. Lyndes teckningsstil hade här förfinats ännu mer och var ännu läckrare – men allra tjusigast var det allra första långa äventyret med Latigo. Inte nog med att det var en ovanligt frän story för att komma från Stan Lynde; han assisterades även av Russ Heath. Det var hur flott som helst!
Latigo lades ner 1983. Eftersom Rick O’Shay alltjämt var populär i Fantomen, började Stan Lynde så småningom att göra serier direkt för denna skandinaviska tidning. Först kom något som hette Sluga Räven, som jag nog inte läst, och därefter kom Rövar-Bob. Det handlade om humoristiska ensidor – men ärligt talat var det lite si och så med humorn. Jag tyckte att Rövar-Bob var tämligen undermålig och dum. 1990 skapade Lynde en serieroman som hette “Pardners”, men denna har inte kommit ut på svenska. I samma veva besökte Stan Lynde Sverige, där jag träffade honom på en seriemässa i Stockholm.
Jag minns att jag för många år sedan läste att alla Stan Lyndes original förstörts i en brand och att han sa att han var glad att han och hans fru var oskadda, serier kan han alltid teckna nya. Stan Lynde, som drabbats av cancer, flyttade till Equador förra året, men igår avled han. Han blev 81 år gammal.
STAN LYNDE
1931 – 2013
R.I.P.
Terry Moore skriver, tecknar och ger ut seriepublikationer i längre sviter via sitt förlag Abstract Studio. Det handlar om frimodig bred epik, ofta med inslag av skräck och science fiction. Strangers In Paradise utkom mellan 1993 och 2007, Echo mellan 2008 och 2011; hans senaste projekt heter Rachel Rising. För närvarande är Moore också i färd med att producera digitala seriealbum.
Den klotrunde och brutale Herman Hedning med sin fruktade spikklubba har sedan debuten i tidningen Fantomen i slutet av 1980-talet blivit en av Sveriges populäraste humorseriefigurer. År 1998 fick han sin egen serietidning, tecknad, ”form- och flumgiven” av Jonas Darnell. Den fartfyllda dialogen är seriens styrka, men Darnell är dessutom en särdeles formsäker tecknare.
Liv Strömquist har utvecklat en alldeles egen skevande bildestetik och en drastisk satirisk humor, delvis med feministiska förtecken. Själv har hon kallat sig ”svartarg” – det låter sig sägas. Men framför allt är hon en ifrågasättare som hela tiden strävar efter tydlighet, en lidelsefull debattör som alltid vet vad hon pratar, tecknar och skriver om.
Göran Semb, en verklig mångsysslare i Seriesverige, är sedan 2009 redaktör för serietidningen Knasen. Han har skrivit manus till både ”Fantomen” och ”91:an”, han översätter dagstidningsserier och seriealbum, han recenserar serier – alltsammans med entusiasm och ackuratess.
Dessutom: Mini-Adamson till Serieakademiledamoten Johanna Koljonen för albumet Oblivion High och andra serieinsatser.
Adamson-statyetten hos Terry Moore
Lina Neidestams Zelda är en feministisk, temperamentsfull – men även lätt cynisk – kreatör i vardande. Serien om henne är vildsint tecknad, kvick, personlig, intelligent, och positivt provocerande.
Kim W. Andersson är en lysande verbovisuell berättare. Hans romantiska skräckserier i novell- och romanformat erbjuder engagerande personporträtt och en rikedom av sinnrika story- och bildidéer.
Bill Willingham har sedan 2002 skrivit ett närmast osannolikt antal särpräglade och fartfyllda fantasymanus om den så kallade Fabelstaden; han arbetar med många olika artister. Fabelstaden är en ”underjordisk” värld, befolkad av sagofigurer som i hemlighet lever mitt bland människorna i New York. Det är Snövit som styr och ställer..
Rolf Janson initierade och lanserade serietidningen Fantomen för Åhlén & Åkerlunds förlag 1950. Tio år senare startade han Williams Förlag i Bromma med Illustrerade Klassiker som slagnummer; han lät också importera och försvenska den amerikanska satirtidningen Mad. 1965 startade han Bra Böcker Förlag i Höganäs, som bland annat gav ut BBB:s lexikon, ”det gröna” och Nationalencyklopedin. Katten Janson i Rune Andréassons serie Bamse är uppkallad efter Rolf Janson.
