Joakim Lindengren

Det var Joakim Lindengren som en gång skrev och tecknade om superhjälten Kapten Stofil, ”en bakåtsträvande förkämpe för rättvisa, hårpomada och portvinsgelé”. Kapten Stofil sas vara Lindengrens alter ego.  Nu är det kanske Ugly Mareowl som är hans alter ego. Ingen kan påstå att Lindengren i albumen om Ugly presenterar några konventionella, glasklara historier. Det är liksom både Raymond Chandlers Philip Marlowe och Sven Nordqvists Pettson och Findus.  I album som Granfinger, Bortom all ära och Redbergsplatsen eller Den onde, den gode och Ugly är det stora virtuosa färgplanscher som gäller.  Det är intrikata stories. Associationer och referenser till film, litteratur, konst och vetenskap står som spön i backen. Det är mycket, mycket skickligt. Med sina sex album om Ugly Mareowl befinner sig Lindengren på toppen av sin konstnärsbana. Det är för dem som Joakim Lindengren — som förste svensk — tilldelas en Guld-Adamson.